js

Varför gör du mig såhär?
Det gick ju bra, allt var bra. Tills du krävde och krävde!
Nu har du förstört mig, varje kväll tänker jag på dig. Och bara på dig, den här gången vill jag inte släppa taget.
Det bara känns så fel att göra det. Den här gången kändes det bara så himla rätt!
Varför kunde du inte bara inse, allt du sa till mig. Det verkade som jag var allt du ville ha, allt du brydde dig om va att få mig må bra. Och även om jag inte alltid visade det så mådde jag hur bra som helst! Önskar jag kunde sagt det när du var min, och inte såhär i efterhand vilket är helt meningslöst..
Allt handlade inte om dig och mig, jag kunde bli sårad av andra saker som var långt från oss. Du vet vad jag pratar om, jag berättade allt för dig. Det såg ut som att du förstod mig, även fast du inte gått igenom samma saker. Jag trodde verkligen.. Men nu är allt så deprimerande, du svarar mig aldrig. Du ignorerar mig totalt, vad i helvete har jag gjort för fel? Jag försöker och försöker, men du bara skiter fullständigt i det och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har mått piss, hoppas du vet det. Jag trodde inte att vi skulle vara tillsammans livet ut, gifta oss och få barn, till och med dö tillsammans. Det trodde jag aldrig, men det kändes rätt.. Jag trodde det var de som betydde mest. 
Men nu vill jag bara få det sagt, jag saknar dig.